Logos Multilingual Portal

Select Language



Oscar Wilde (1854 - 1900)  

Poet and dramatist, son of Sir William Wilde, the eminent surgeon, was born in Dublin, and educated first at Trinity College, and later at Oxford.
He was one of the founders of the english esthetic movement which believed in art less as an escape from than as a sobstitute for life.
The poets of the nineties aimed to demonstrate, in their works as well as in their existence, a way of life which was identical to a way of art. Among his writings are Poems (1881), The Picture of Dorian Gray, a symbolic novel and the manifesto of english estheticism, and several plays, including Lady Windermere’s Fan, A Woman of no Importance, and The Importance of being Earnest. In his comedies, unlike his prose writings, Wilde strove to reduce the formulas of the Victorian melodrama to an ultrasophisticated stylization. But dialogues and plots showed an ideal wit and an extraordinary love of paradox capable of provoking and shocking the contemporary audience.
Later on in his brief life, he was convicted of a serious offence (Wilde was accused of homosexuality), and after his release from prison in Reading, he went abroad and died miserably in Paris at the age of 46.
From Biographical Dictionary of English Literature - the Everyman Edition of 1910


links:
 - Photographs of Oscar Wilde
 - The World-Wide Wilde Web

a ghémma acsi tant in común con i american - con la ecezión, obviamente, \'d la lengua
a gh\'é molti cosi ch\'is butarisson via senza la paura che quälchidon äter al podiss catäria su
a gh\'é quel \'d tragic in tal fat che l\'om, apen\'na la invinté \'na machina ch´la pöl fär su lavor, l\'ha cmenzé a morir d\' fam
a gh\'é sol du tragedi a ste mond: v\'una lé \'n poder brisa catär col ch\'as vol, l\'ätra l\'é catärel
al dover l\'é quel che speréma da chjétor
al lavor l\'é al rifugio \'d la genta chi \'n ghán da fär gnenta \'d meij
al segret \'d la felicité l\'é där da ment al tentasioni
an ne son brisa bastanza joven pär saber tut
basta tratär \'d mejorär la genta pär rovinärla
chi mäj, siend amé, l´é ´n povrett?
chil dóni \'s volen ben pär i noster difet. Quand a n\'emma mucié \'na scorta suficienta i stan disposti a pardonärnos tutt, anca la nostra gran inteligenza
hemma d\'esser modest e acordärnos che quietor jen inferior a nojetor
i gran event dal mond \'s localizen in tal cervel
i mé gust i n\'en brisa compliché. Sol col ch gh\'e d\' mei am da sodisfasión
in generäl a dig col c\'a pens, la vrité. Pero incó l\'é un gran sbali, at cor al risk d\'eser capí a la sversa
j admir a la genta ch\' l\'ha gh\'a pú \'d stant\'ani, i prometen d\'amär tutta la vita
la genta l\'é divisa in du partí: i just e chi än l\'é miga. Son i just coi chä fa la division
l\'é par ché l\'umanité la \'n säva brisa \'ndó l\'andäva ch\' la s\'é rangiäda a catär su sträda
l\'é propia quand la divinité la s vol castigär ch\'l\'esaudissa il nostri orasión
l\'é tutt pericolos. Peró d\'ätra manera \'n valdriss miga la pena \'d stär al mond
l\'é \'na vera vergógna che la genta la conte al spali \'d von cosi veri dal tut
l\'educazión l\'é \'na gran cosa, pero sta miga mäl che s\'arcordemma ch\' l\'é imposibil insgnär col che importa da bon
l\'egoism al n\'é brisa vivor com at n\'é voja, lé pretender che chiétor vivan com at n\'é voja ti
l\'om l\'e un animäl razionäl ch\'al perda il stafi inmediatament quand l\'é ciamé a comportäres d\'acord con i precet \'d la razón
l\'unica cosa ch\'i gh\'han da fär il clasi lavoranti l\'é där al bon esempi
na sigaréta l\'é la sorzía parfeta dal piäser parfet. L\'é una libido, e la \'t lasa sodisfat. Che cosa as pol vrer \'d pú?
oh, ne sta miga a usär dil gran paroli! I disen csi poch
parlär am piäs bombén. \'Na mucha \'d volti a pärl con mí medesim pär sentirom parlär. Dill volti pó a son tan inteligent ch\'án riv miga a capir col che j\'ho dit
ste sospes l\'é terribil. A speréma ch\'al dure
von al devriss semper jugär lealment quand al g\'ha bonni cärti